Initiativ

Måste bli ett slut på detta spektaklet

Som folkvald oppositionspolitiker är en av mina uppgifter att granska att regeringen sköter våra gemensamma resurser på absolut bästa sätt. Ett sätt jag kunnat göra det på är via behandlingen i finansutskottet där jag satt när tilläggsanslagen till Skarven behandlades i början av året. 

Eftersom det fanns så många frågetecken gällande tilläggskostnaderna ville jag först inte godkänna de utgifterna som uppkommit förrän alla oklarheter och ansvarsfrågor utretts men efter löften om att lagtinget skulle få möjlighet att diskutera ärendet och ansvaret när alla utredningar slutförts gick jag och sedermera lagtinget med på att bevilja medlen.

Utredning är nu klar men det nya ledarskapet i regeringen anser återigen att största öppenhet inte skall gälla, utan genom att polisanmäla ärendet späder de ytterligare på spekulationerna så att media, oppositionspolitiker och vanliga medborgare tvingas förmoda det ena och det andra, vilket i sin tur leder till att ryktesspridningarna och konspirationsteorierna återigen ökar.

Har oegentligheter förekommit skall de givetvis upp till ytan, revisionsrapporten bör offentliggöras så att jag som folkvald oppositionspolitiker, media och medborgarna skall kunna bilda sig en egen uppfattning, få insyn och kunna granska regeringens hanterande av våra gemensamma resurser. Om sedan landskapsregeringen ytterligare önskar att en utomstående bör utreda ärendet för att se om något brott har begåtts må så vara men att inte offentliggöra informationen i ärendet leder bara till ökat politikerförakt och att spekulationerna i samhället eskalerar.  

Jag har flera gånger efterfrågat större personligt och politiskt ansvarstagande av ledamöterna i regeringen, att hantera ett ärende på det sätt som man nu gjort med stoppande av presskonferenser, införande av munkavle, hänglås på en tjänstemansrum och det senaste att polisanmäla hela hanteringen leder inte till ökat förtroendet bland allmänheten att politikerna på Åland klarar av att sköta det som skall skötas gemensamt, ansvarsfullt och ekonomiskt.

Det här ärendet är i högsta grad politiskt, centern och liberalerna har haft många tillfällen att räta ut frågetecknen rörande Skarven under resans gång men har inte gjort det, nu räcker det. Landskapsregeringen, ta ert ansvar, offentliggör utredningen så vi får ett slut på dessa ryktesspridningar, konspirationsteorier och tyckanden. Det måste bli ett slut på detta spektakel. 

Fredrik Karlström 
26 mars 2010 

Vårliga familjepolitiska initiativ

För att tydliggöra våra initiativ till olika familjepolitiska reformer som vi föreslagit under våren i Lagtinget vill vi sammanfatta dessa enligt följande:

Vi, tillsammans med största delen av oppositionen, har föreslagit att hemvårdstödet skall höjas från det av landskapsregeringen föreslagna 390 euro till 500 euro, en ändring som bara följer inflationen! Vi anser att vård av barn i hemmet är ett viktigt arbete som mestadels kvinnor gör och i och med detta är det även en jämställdhetsfråga. En kommunal daghemsplats kostar i snitt per barn under 3 år ca 2.000 euro/månad för kommunen. Den nu förslagna barnomsorgslagsförändringen gör att den subjektiva rätten för barn under 3 år med ett litet syskon och förälder hemma att erhålla barnomsorgsplats av kommunen upphör. Vi anser att  det är det motiverat att ändra lagstiftningen så att även ett äldre syskon under tre år blir hemma när ett syskon föds till familjen. Däremot har vi föreslagit att det skulle behövas övergångsbestämmelser, dvs att de barn som är födda före den föreslagna lagstiftningen träder ikraft skall erhålla sina dagisplatser som förut. Alltså lagen börjar gälla för de barn som föds efter det att lagen trätt i kraft.

Dessutom har vi motionerat om samkönade föräldrars rättigheter att erhålla samma möjlighet till graviditet, adoption och föräldrapenning som andra föräldrar. Idag upplever samkönade föräldrar väldiga svårigheter, olik behandling  och framför allt dåligt bemötandet i samband med graviditet, adoption och erhållande av föräldrapenning. Vi som lagstiftare måste se till att alla får likvärdig behandling och bemötande oavsett sexuell läggning.

En annan viktig fråga har varit  tidig fosterdiagnostisering för att ta reda på eventuell utvecklingsstörning hos fostret.  Informationen till de blivande föräldrarna om att möjligheterna finns och vart man kan vända sig är A och O i ett tidigt skede. Vi skulle vilja att den undersökningen skulle inlemmas i ÅHS:s verksamhet. Det behöver inte nödvändigtvis vara i ÅHS:s egen regi om man anser att underlaget för att upprätthålla kompetensen är för litet utan kan utföras av privata aktörer. Det viktiga är att möjligheten står till buds för de föräldrar som så önskar. Den här möjligheten erbjuds både öster och väster om oss idag, i Finland är det en lagstadgat rättighet.

De här förslagen är viktiga för de enskilda personer som berörs. Förslagen kostar men vi är beredda omprioritera inom respektive budget för att möjliggöra nytänkande.  

För dig som tycker att vi även borde ha tagit initiativ i frågor om äldreomsorgen och pensionärer med låg inkomst vill vi poängtera att det har vi gjort i tidigare motioner.

Gun-Mari Lindholm

Partiordförande

 

Vi lever som vi lär

Vi måste tyvärr instämma i klagokören över faktabakgrunden i chefredaktör Lampis ledare, denna gång när det gäller analysen av våra nyligen inlämnade hemställningsmotioner i lördagens tidning. Men inget ont som inte har något gott med sig, vi får nu ytterligare ett tillfälle att marknadsföra våra goda idéer, initiativ och framförallt prioriteringar. Det är nämligen när det gäller det sistnämnda som Lampi slinter som mest på miniräknaren; vi har visat, år efter år, också före den nu rådande ekonomiska krisen, att vi är beredda att prioritera inom befintliga resurser för att förverkliga våra idéer. Om detta undgått någon rekommenderar vi läsning av närmare 500 initiativ vi inlämnat de senaste 10 åren. 

Så också när det gäller våra hemställningsmotioner detta lagtingsår som dels som helhet de facto innebär en inbesparing och dels kan genomföras inom befintliga resurser om man bara vågar prioritera; vi vågar. På tal om vågar, när det gäller den ekonomiska politiken var vi med i spetsen när landskapsregeringen 2004 ville ta den ekonomiska utveckling, det skulle varit betydligt mindre smärtsamt om man hade fortsatt med arbetet då och inte väntat på den nu innevarande krisen. Mot bakgrund av detta är det fel att påstå att våra motioner är kostnadsdrivande, varken direkt eller indirekt. Utmaningen är nämligen inte bara att spara, den är att spara och att omprioritera för att också utveckla samhället för att undvika kostnader och skapa tillväxt och nöjda medborgare. Man måste, när man gör denna bokföring - räknar ut "saldot" som Lampi kallar det - beakta alternativkostnaden. Vad kostar ungdomar som fastnar i arbetslöshet och social misär? Vad kostar det för miljön om alla båtar bottenmålas istället för att köras i båttvätt? Vilka intäkter missar Åland om samhället inte är handikappvänligt och dess turistmarknadsföring inte optimalt organiserad?  Om företagare och företag inte kan växa av egen kraft utan bidrag från samhället? m.m. Dessutom ser man, om man läser motionerna, att det finns inslag av avgiftsfinansiering från dem som nyttjar servicen. 

Lika illa är det med Lampis kunskap och intresse för initiativet om revidering av lagen om passageraravgift. Det handlar inte om, som Lampi skriver, att det "skulle ha inneburit en överföring av mer medel från Ålands största privata näring till den offentliga sektorn". Pengarna som inflyter skulle användas uttryckligen till satsningar som stärker Åland som destination och alltså gynnar besöksnäringen. Ytterst handlar det om att fördela fördelarna av skatteundtaget mer rättvist, hela samhället och näringslivet har rätt till nytta eftersom skatteundtaget är just Ålands och inte bara rederiernas. Vi rekommenderar Lampi att ta en titt på initiativtagaren Fredrik Karlströms blogg på frille.com där initiativet beskrivs noggrannt i syfte att förstå sig på det. Om vi inte kan diskutera denna goda idén, hur ska vi då kunna styra ett samhälle som beskattar sig självt, något som både vi och chefredaktören gärna vill se.

Obunden Samlings lagtingsgrupp

Danne Sundman
Gun-Mari Lindholm
Fredrik Karlström
Mika Nordberg

Hej Rainfeldt

I dag besöker Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt Åland. Välkommen till Åland Herr statsminister! Vi har just lämnat bakom oss det år när det uppmärksammats att det var 200 år sedan Åland skildes från moderlandet i väster. Åland har sedan 1808-09 års krig, eller finska kriget som det också kallas, upplevt en intressant och tidsvis turbulent resa där historiens vingslag burit oss fram till idag där vi kan konstatera att ålänningarna efter snart 88 år av självstyrelse lyckats bygga ett mycket välmående, tryggt och framgångsrikt samhälle. 

Självstyrelsen som från början ansågs vara en svår nitlott jämfört med återförening med moderlandet, som ålänningarna kämpade för, har förvaltats på ett sådant sätt att den också gett åland andra fördelar än dess ursprungliga syfte; att garantera vårt svenska språk, vår kultur och lokala sedvänjor. Dessa självstyrelsens grundpelare, särskilt den förstnämnda är det däremot lite sämre med. Att upprätthålla ett samhälle innan för Finlands gränser som skall fungera på svenska blir allt svårare då svenskan i Finland utarmas i allt snabbare takt. Det åländska samhället, både offentlig och privat sektor har stora problem att verka på svenska utan kunskaper i finska. Detta bekräftas inte minst av Ålands statistik- och utredningsbyrås rapporter om finska språkets ställning i det åländska samhället. P.g.a. institutionellt drivna språkkrav som kommer sig av att strukturerna i samhället i allt väsentligt är nära knutna till Finland, gör att kraven på kunskaper i finska är stora och en enspråkigt svensk ålänning hamnar i en svår sits.

Särskilt problematiskt är det för de ungdomar som väljer att studera i Sverige, vilket utgör över 80% av den unga generationen som väljer studier utanför Åland. Dessa upplever stora språkliga svårigheter när de skall komma hem igen efter avklarade studier och Åland riskerar tappa en stor del av sin framtida befolkning som man redan konkurrerar om med omvärlden. Varför är det då så här och vad ska vi göra åt det? Vår diagnos är att det beror på att det åländska samhället på en rad områden är för nära knutet till och beroende av Finland, finsk lagstiftning och tillämpningen av den som ofta leder till krav på kunskaper i finska för att man skall kunna tillämpa och tolka dessa regelverk och kompetensutveckla sig  inom en organisation som verkar under dessa regelverk.

Vår medicin är att utveckla självstyrelsen, också om det är "bara" för språkets skull och lagstiftningen i övrigt är lika. Att självstyrelsens behörighet utökas så att vi kan se till att beroendet av finska språket minskar från den oproportionella nivån som vi upplever idag. En del viktig del av "medicineringen" är fördjupat samarbete med Sverige där ålänningarnas språkliga framtid finns. Idag är inte, i tillräcklig utsträckning, Ålands hav det "öppna fönster mot väst" som Julius Sundblom kallade det, det finns många områden där det skulle vara motiverat och möjligt med utökat samarbete mellan Åland och Sverige. Detta är enligt vårt förmenande helt avgörande för om vi ska lyckas vända skutan så att självstyrelsen på sikt skall kunna garantera det som den en gång kom till för. Frågan behöver lyftas på högsta politiska nivå mellan Åland, Finland och Sverige och en slags ny Ålandsöverenskommelse borde utarbetas där man klargör roller och ansvar för Ålands språkliga fortlevnad på sikt. På vägen dit behöver Åland all hjälp vi kan få för lyfta fram problematiken och det är vår förhoppning att statsministerns besök kan leda till att vi får förståelse för och hjälp med detta. Sveriges insatser för Åland hittills har varit av avgörande betydelse, tillgången på svenskspråkig kultur och utbildning inte minst. Vi är djupt tacksamma för dessa och menar att vi kommer att behöva denna hjälp än mer framdeles. 

 

Obunden Samlings lagtingsgrupp

Gun-Mari Lindholm 
Fredrik Karlström
Mika Nordberg
Danne Sundman

 

Många fördelar med ramlag

FÖR OSS inom Obunden samling är intresset för självstyrelsen och dess utvecklingsmöjligheter alltid aktuella på agendan. Därför var vi delaktiga i tillkomsten av motionen angående ramlag för Åland med Roger Jansson som första undertecknare.

Nuvarande självstyrelselag är svår och tungrodd att ändra, den förutsätter att Finland och Åland ska komma överens om varje enskilt rättsområde som behöver uppdateras. Senaste större förändring tog 22 år från start till mål. Med en sådan takt kan inte lagtinget uppfylla medborgarnas krav och behov av flexibilitet. 

RAMLAGSTÄNKET är inte långt borta från hur det från början var tänkt med självstyrelsen. När första propositionen till självstyrelselagen skrevs 1919 var det långt en ramlag man utgick ifrån. I den radar man upp de som tillhör Finlands behörighet och allt annat (12 §) tillhör Åländsk behörighet. Man talar i den lagen om "en mycket vidsträckt självstyrelse". Nu när vi åter vill gå tillbaka till hur det egentligen var tänkt kallar vi det en ramlag, alltså där man radar upp Finlands behörighet och resten är Ålands. Ikraftträdandet skulle ske stegvis i den takt lagtinget bestämmer eftersom lagstiftningsbehörigheten redan ligger i den åländska korgen. Ålandsdelegationen vars uppgift idag är att kontrollera att den åländska lagstiftningen håller sig inom sin behörighet, skulle i framtiden få en ny uppgift som samrådspart mellan Åland och Finland där behörighetskonflikter avgörs. 

VAD SKULLE då bli bättre för oss ålänningar med en framtida ramlag. Jag vill här ge ett par exempel ur vårt perspektiv:

• Rättssäkerheten för invånarna skulle öka när sammanblandade lagstiftningar skulle komma bort (jämför senaste osäkerhet med barnomsorgsavgifterna, det vill säga det som stod i vår förordning gällde inte eftersom hänvisningen till sociallagstiftningen hade ändrats till en så kallad blankettlag som hänvisade till en rikslag som hade ändrats och...).
• Vi kunde själva bestämma över vår skattepolitik.
• Vilka verksamheter vill vi prioritera? Hurdant näringsliv vill vi gynna? Skall de som har en grön profil prioriteras? Ska samhällsstöd enbart ges för hållbar utveckling? (Skattelagstiftningen styrs idag av finländsk näringspolitik där skog och tung industri är gynnade)
• Vilka grupper i samhället vill och kan vi prioritera, exempelvis pensionärer med låg inkomst?
• Möjliggöra föräldraledighet för samkönade äktenskap.

NU ÅTERSTÅR en beredning av ett ramlagsärende i landskapsregeringen. En parlamentarisk kommitté ska tillsättas. Vi hoppas att kommittén får ett tydligt politiskt mandat att utforma en ramlag i enlighet med andan och meningen med den första självstyrelselagen. Vi vill inte att den här debatten endast blir en lagtingsdebatt utan resultat. Vi deltar gärna i det fortsatta arbetet.

 

Gun-Mari Lindholm
3 mars 2010